Allt det här skrämmer mig. och jag kan inte förklara varför. Jag gillar inte när det blir såhär samtidigt som jag bara går omkring och är glad. Det är en sån underlig känsla på något vis. Det var som vanligt inte meningen att det skulle bli såhär. Precis som allt annat. Det bara blev så. och precis som vanligt så kommer det här gå över... För att sen komma tillbaka igen. Precis som vanligt.
Jag vet inte varför det skrämmer mig så mkt. Antagligen beror det på att jag inte trodde att allt fanns kvar. Men vad är det egentligen som sitter där inne och finns kvar? Känslan går inte att ta på. Vad är det jag känner?
En glädje och nyfikenhet som inte borde finnas där. En längtn efter något jag inte vet vad det är och en saknat av något som inte finns kvar. Det är så onödigt. Jag förstår inte varför det alltid ska bli såhär? Det borde inte bli såhär?! Jag blir rädd för känslan, för att jag känner som jag gör. För det borde inte vara så. Jag vill inte ha den där samtidigt som den är härlig. Men jag vill ändå att den ska försvinna. Det är en dum tanke. En dum känsla om något jag inte vet något om. Om något som inte borde finnas. Varför ska den finnas där för?
Jag hatar Honom för att Han fick mig att drömma om Honom inatt. Men jag kan inte hata Honom vilket gör det jobbigt, så jag är bara lite småarg på Honom för att Han fick mig till de. Det skrämmer mig att Han hela tiden kommer tillbaka. Det skrämmer mig att jag drömmer om Honom och att jag tänker på Honom.
Varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar