1 år

Denhär dagen har varit lättare än jag trodde att den skulle vara. Tanken har slagit mig, självklart. Hur skulle den inte kunna göra det? Men det har varit så mkt annat så jag inte haft tid att tänka på det. Visst. Jag har kommit över det. Jag har gått vidare och jag har lagt mig på en nivå som är bra. Så varför bryr jag mig ens? Det är ett datum. En dag i en kalender. En jävla massa minnen. Dåliga minnen. Dumma minnen.
Den 3 Maj 2010 minns jag som om det vore igår. Jag kan inte riktigt förstå att det är ett år sedan... Känns som det va för jätte länge sen samtidigt som de inte känns som att det gått alls någon tid.
Jag mins den dagen. Jag mins mina två sista lektioner. Jag mins bussresan hem. Jag mins hur jag städade i mitt rum. Jag mins hur jag såg Honom gå ner för backen utanför mitt hus. Jag mins hur jag mötte Honom ute på trappen. Jag minns hur jag sjönk ihop på golvet och bara lät det komma. Jag minns hur de va början på en lång minneslucka. På en hemsk känsla. Känslan av att hela livet rasar samman samtidigt som någon sliter sönder hela dit liv, hela din själ och hela ditt hjärta i småbitar. Känslan som inte går att beskriva men som gör för ont för att förstå, för att minnas.
Det var den 3 Maj 2010. Dagen min tillvaro än en gång rasade. Dagen mitt liv än en gång föll i bitar. Dagen jag än en gång föll ner till botten.
Den 3 Maj 2010 är en dag jag har lyckats lämna bakom mig. Jag har lyckats reparera det som hände den dagen. Jag har lyckats klättra upp igen. Jag har gått vidare och sett det som ett minne. Allt oftare kan jag till och med se tillbaka på den dagen och se det som att något bra hände, som att det var det bästa. Mycket har hänt sen den dagen. Ett år har passerat. Fler år kommer att passera. Jag kommer att fortsätta gå, välja olika vägar genom livet. Göra de han gjorde mot mig och bli utsatt för de han gjorde mot mig.
Blir bara så less på att datum ska fastna så hårt på mitt minne. Att jag ska bry mig så mkt. För jag är ganska säker på att Han inte har någon aning om att det var idag, idag för ett år sedan som allt dedär hände. Jag blir bara så irriterad på att ett datum ska beröra mig så mkt. Det borde inte vara så, jag har gått vidare. Blöö!
Jag tar ett djupt andetag och nästa steg in i framtiden.
Det blir vad man gör det till