Jag må den leva

Jag må den leva jag må den leva jag må den leva ut i hundrade år. Ett fysfaldigt leve för bloggen den leve hipp hipp hurra hurra hurra!!
Jo det är så att min blogg (denhär bloggen iaf) fyller ett år idag :) Så, nu har ni fått dras med mig i hela ett år. Tveksamt om någon stannat så länge haha ;) Mina små äventyr och mina små tankar. Inte kan väl de vara så värst intressant för allmänheten att veta? Hur som helst så är det här mitt 297 inlägg. Och ja, observanta personer vet att det bara har publicerats 295. Två av de skrivna inläggen slutade med att de inte var lämpade för observerande ögon. Enbart mina. Så dom får ni klara er utan :)

Det har hänt ganska mycket sen jag startade denhär bloggen för ett år sedan. Såväl med mitt liv som med allt runt omkring mig och med mina tankebanor. Jag har stundtals varit glad och jag har stundtals varit väldigt nere. När jag startade bloggen så var jag inte precis jordens lyckligaste flicka, vilket har ändrats fram och tillbaka genom året. Mitt humör svajar ständigt och går upp och ner, dåliga dagar och bra dagar. Det beror på många saker som inte är värda att skriva om här.
Personer har kommit och gått genom mitt liv. Jag har utvecklats och förändrats lixom andra runt omkring mig. Ibland blir det till de bättre och ibland till det sämre. Jag har lärt mig av migsjälv och av andra. Det är så det ska vara. Även om jag ibland önskar att saker vore annorlunda.
Men jag tror fortfarande att allt sker utav en mening. Allt blir vad man gör det till.
Jag är den jag är. Och även om jag stundtals har försökt ändra på mig för någon annans skull så har de bara lett till att jag tappat bort mig och gått vilse i mitt eget liv. Jag lär hela tiden av mina misstag och gör mitt bästa, även om saker är svåra.
Jag är den jag är. Gillar du det inte så ge fan i mig. En riktig vän accepterar mig för den jag är. Gör man inte de så är man inte en riktig vän. Varför ska jag offra mitt liv för någon annans skull? Vad gör denna "någon annan" till bättre än mig? Är vi inte alla jämstälda?
Tanken kan vara svår att leva upp till. Men jag är en bit på väg.

Bloggen lever än. Ett år har gått ganska fort samtidigt som det gått otroligt långsamt. Jag har inga planer på att sluta skriva. Så förhoppningsvis blir det ett år till. Men vem vet? Jag kanske tröttnar?