För att ta mig dit måste man åka en si sådär 340 mil söderut. Min favoritplats ligger nämligen i ett helt annat land. Spanien närmare bestämt. Spaniens sydöst kurt. Mellan Alicante och Torreveja. Min favoritplats är en liten by som växt på senare tid men jag skulle fortfarande kalla det för en liten by. Ett litet samhälle kallat La Marina.
Redan när jag va där första gången så mins jag hur underbart de var. Att leka i sanden hela dagarna, bada i havet. Värmen. Den underbara värmen. Få komma bort till någon annan stans och leka och ha roligt.
Första året jag va nere, altså 1999, så såg det inte alls ut som det gör idag. Inte ens i närheten. Och jag mins faktiskt inte riktigt hur det såg ut för jag bar blivit så van med hur det ser ut där nu. Jag mins bara att det var väldigt annorlunda. Samhället var mycket mindre. Genom åren så har dom byggt ut de väldigt mycket, nya hus, nya affärer, nya centrum och nya delar som tidigare bara var öken. För när vi var där första åren så gick marknaden på gatorna runt vårt hus. I närheten av oss fanns enbart restaurangen som ligger mitt över gatan och den tillhörande poolen. Sen kunde man gå till ett annat centrum en liten bit där ifrån däre låg fler affärer och restauranger. Dethär är i den delen sv samhället jag brukar vara i. Urbanizationen som dom kallar den. Sen så finns det ytterligare ett centrum i gamla La Marina. Där är det om möjligt ännu mysigare då det är som en gammal spansk by. På riktigt!
Senast jag var nere så hade som sagt samhället förändrats. Det fanns då inte mindre än 5 centrum + gamla. Så samhället har växt genom åren. Fast senaste gången jag var där så vare ändå inte samma sak.. Spanien rök hårt i finnanskrisen vilket gör att de flesta husen nu står tomma och igenbommade med "Se Vende" (till salu) skyltar över hela huset.
Det är andra sätt som denhär platsen har förändrats sedan jag besökte den för första gången. När vi kom dit var byn spansk. Från grunden. Engelska var ett språk som knappt kändes till. Det var ren spansk kultur. Så underbart. Men med tiden spittade Torrevejas turistparadis av sig och allt fler turister hittade till sen mysiga lilla byn. Det är inte överbefolkat av turister, spaniorerna finns fortfarande kvar. Men det är mycket engelsmän och tyskat där nere nu... Man märker de. Och även endel svenskar.
 |
| Huset vi bor i :) |
Mu för tiden så är vi inte där på våren längre utan nu åker vi ner på sommaren. Vi är där allt ifrån 2½-4 veckor per sommar. Två gånger har vi även åkt ner i 10 dagar på hösten, en gång för ca 5 år sen i september och sen en gång för typ 7 år sen eller ngt och då åkte vi på höstlovet (slutet på oktiber).
Sen var vi där i 10 dagar under påsken 2007.
När jag åker ner hit känner jag mig fri igen. Jag lämnar all stress, all panik och all skit hemma och får fly ett tag. Ladda upp batterierna och bara få ta en dag i taget utan att tänka på allt som lämnas kvar här hemma. Det är en plats där jag får vara migsjälv, där man inte har några måsten eller krav. En plats där man kan slappna av och må bra. Där man kan släppa problemen och sluta bry sig. Där man duger som man är och får vara som man vill. Jag älskar det.
La Marina är en plats jag kallar mitt hem. Jag är hemma när jag är där. Jag älskar att vara där. Och visst är jag hemma när jag sitter i mitt lilla hus här i sverige också Men det är inte samma sak. Jag har två hem. Verkligheten och friheten. Och ni anar inte hur mycket jag längtar tills jag får åka tillbaka ner till La Marina igen. Tills jag ska få tillbringa 17 dagar på en plats jag älskar. Min favoritplats. Gud vad jag saknar det!
Blev nog ett ganska rörigt inlägg men jag vet inte vad jag ska säga. För de finns så mycket att säga. Och så mycket att beskriva som inte går att beskriva. Det är iaf en plats jag älskar, där jag mår bra och där jag älskar att vara. Det är min favoritplats. Utan tvekan.
Alla minnen där nere. Alla vänner man lärt känna där nere. Och hela känslan. Ni kan inte förstå om ni inte har varit där. Det är så underbart <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar