Vart ska man börja? Den familj jag bor tillsammans med består av min far, mor och bror. Det är dessa personer min närmaste familj består utav. Och jag kan inget annat säga än att dom är underbara. När något är svårt i mitt liv så finns dom där, även fast jag kanske inte vill prata med dom så vet jag att jag kan om jag vill. När det kommer till min bror så måste jag säga att han är den bästa han också. Även fast vi nästan dagligen tjafsar/bråkar/blir irriterade på varandra så är han ändå den bästa. När jag behöver hjälp med något så hjälper han mig, Han kan sitta i timmar och hjälpa mig med matten eller fysiken om det är något som slåt knopar i skallen på mig, han kan helt spontant gå fram och ge mig massage när jag står och lagar mat. Dessvärre får nog min bror ta lite för mkt av mina humörssvägningar och mitt dåliga humör. Det är inte meningen men de blir lätt så... Även fast jag inte vill :/ För ibland behöver han bara säga "godmorgon" för att jag ska bli irriterad om jag är på fel humör... Illa dedär. Men jag älskar honom, massor :) <3 Och jag älskar min mor och far också <3
Sen finns det ju flera människor som tillhör familjen fast på lite längre avstånd eller vad man säger. Ditbland hör min farfar, farmor, mormor, morfar, moster, faster, farbror och kusiner. Sen så har jag en hel hög med sysslingar där jag bara träffat ett fåtal. Och man kan gå upp i en massa led för att hitta personer som tillhör familjen men som nu är avlidna men som en gång i tiden betytt mkt för mig. Till exempel min gammelmormor, min gammel gammel moster och min gammelfarmor (usch vad jag grät på gammelfarmors begravning även fast jag bara träffade henne som barn).
Min Farfar betyder väldigt mkt för mig. När jag va liten var han dendär tjocka gubben som va så mysig att krypa upp i hans famn. Och oj vad han skämde bort mig och min bror när vi va små.
Jag ninns fortfarande dendär dagen när vi besökte honom på sjukhuset. Jag hade ritat en teckning åt honom och va så fruktansvärt rädd för att röra vid honom där han låg, blek i vita sjukhussängen med slangar och pipande maskiner. Han blev frisk igen och han blev mycket smalare. Men han är min Farfar som jag älskar, oavsätt vad som händer. Och jag vill inte ens tänka på den dagen han lämnar mig ensam kvar på jorden.
Min Farmor var också en tjock kvinna. Det var iaf så jag såg henne. Jag träffade sällan min farmor och jag mins så tydligt sista gången jag såg henne. Hon var inte längre den tjocka mysiga farmor som innan, hon va så smal, så ... gammal... Jag vet inte hur jag ska beskriva henne. Men sen kom den dagen då jag fick säga farväl till henne, stå där framme i kyrkan, lägga en ros på kistan och stillsamt säga ett sista hej då. Men än idag pratar jag till henne, jag tittar upp i himlen för någon stans där uppe finns hon. Och jag vet att hon är på en bättre plats just nu, att hon har det bättre nu än innan. <3
Sen har vi min Mormor och Morfar. Jag känner inte att jag behöver dela på dom för dom har alltid funnits där tillsammans. Jag vill inte ens tänka på dagen dom försvinner. Finns så mycket att säga om dom så jag vet inte vart man ska börja? Dom är bäst helt enkelt. Och mormors köttbullar är dom bästa <3
Finns inte så mycket att säga om varken min Moster, Faster eller Farbror. Dom bara finns där, och har alltid gjort. En del av familjen. Och kommer alltid att vara. Och visst har saker gjort saker svåra men dom är och förblir delar av familjen, som betyder.
Sen har vi mina kusiner. Jag har fyra kusiner, två på mammas sida och två på pappas sida. Dom på mammas sida är dom jag umgås mest med, vi är ungefär jämngamla och har växt upp tillsammans och delat mycket tillsammans. Pysselstunder hemma hos mormor, lekt, gömt oss under bord, kurragömma, ritat, räknat, pluggat, födelsedagar, julaftonar. Kan rabbla massvis med saker vi har gjort tillsammans. Och man får inte glömma att vi alla 4 kusiner (jag, min bror och mina två kusiner på mammas sida) tränade tillsammans under flera år. I truppen vare vi kusiner och 5-6 personer till. En trevlig släktträff två gånger i veckan i några års tid :)
Ska vi sen gå in på släktträd och fler delar i familjen kommer det att bli väldigt komplicerat, så vi lämnar de tycker jag :)
Hur som helst så är min familj väldigt viktig för mig. Och jag vet att dom alltid finns där, delar såväl skratt som sorger med mig. Delar vardagen med mig, står ut med mig. Och det är underbart. Jag älskar min familj <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar