Jag kryper ihop, gör mig mindre. Lindar in mig så gått jag kan i täcket. Försöker hålla kylan borta. Det går inge bra. Jag lindar in mig helt, ligger på täckets båda ändar. Men jag fryser. Jag fryser så otroligt mycket. Och saknaden ligger och gnager i bakhuvudet... hur underbart det skulle varit... Men det är fortfarande bara en dröm. En dröm för bra för att vara sann... En tanke. En dum tanke som gnager hål i huvudet på mig. Så jag kryper ihop till en boll igen, försöker hitta någon värme. Ligger och vrider och vänder på mig, medan klockan går... Och går... Och jag vill bara somna in, få vila. Kylan är påtaglig, jobbig. Och jag vrider och vänder på mig. Inatt igen. Och sen ringer klockan. En ny dag. En ny natt är på väg. Om den bara kan bli bättre än dom senaste.
Jag orkar inte fler kalla nätter. Låt dom försvinna. Snälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar