Jag mår så jävla bra. Det är inte sannt. Jag förstår inte? Fast jag klagar inte för jag njuter av känslan!
Leendet sitter på läpparna och det är inget påklistrat skit som sotter där för att det måste, det sitter fär dör att jag vill ha det där, för att jag inte får bort det därifrån, för att det kommer inifrån :)
Jag vet inte varför jag är så glad. De skrämmer mig lite. Fast på ett sätt gör det inget. För känslan jag har i kroppen är så underbar så de känns som den kan komma från vad som hellst utan att det spelar någon roll. Bara den stannar här.
Allt går bara bättre och bättre och på sista tiden har jag bara flygit från topp till topp. Det är inte så svårt längre. Det går väldigt lätt just nu. Kanske har jag hittat mig själv och vet vart jag vill komma? Kanske har jag lärt mig gå vidare och lämna skiten bakom mig?
Det är en lustig känsla, bara för att jag inte känt den på så länge. Jag bara ler åt allt. Jag har en sån energi i kroppen. Ingenting oroar mig något speciellt, allt går så lätt. Går det för lätt? Är allt för bra för att vara sannt igen?
Jag laddar på batterierna och njuter av tiden, av livet. Det här är mitt liv och ingen annans. Ja lever bara en gång och den gången är nu. Jag ångrar ingenting jag gjort.
Våren är på ingång, skolan lider mot sitt slut. Valen kommer närmare. Jag bryr mig, kämpar och sätter upp mina mål. Hela livet ligger framför mig och jag är påväg dit. Med ett leende på läpparna och med stormsteg. Kanske lite för snabba steg? Fast jag försöker ta vara på dagarna och jag tycker att jag lyckas.
För en sekund inbillar jag mig att jag älskar livet. Kan det verkligen vara så?
Skitsamma. Jag är på väg framåt på en väg som är suddig, jag har ingen aning om vad som väntar men jag har en känsla av att det är något bra. För allt blir vad man gör det till! Just nu springer jag omkring med ett konstant leende och en glädje i hela kroppen.
Så underbart men skrämmande.
Det går bra nu. Riktigt bra. För bra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar