Det går oförskämt bra? Varför går det så oförskämt bra för?? Varför sitter jag med ett leende på läpparna och på något sätt är tillfreds med livet? Varför känns det inte svårare för? Varför rasar inte mitt liv ännu mer för? Jag förstår inte...???
Kanske beror det på att jag sakta men säkert har påbörjat min vandrig och verkligen bestämt mig för vart jag ska, kanske gjorde det här allt lättare? Kanske äre för att jag lyckats släppa vissa delar? Kanske är det för att jag insätt att jag bara lever en gång och att den gången är nu. Kanske är det något helt annat?
Men jag förstår fortfarande inte varför det går så bra för? Varför jag har mage att faktiskt le en smula?
Jag skyller på att jag har några underbara vänner som faktiskt står kvar vid min sida i de vägval jag har gjort. Och som fortfarande står kvar där. Jag skyller på att min familj är den bästa som finns.
Men det känns fortfarande såväl fel som konstigt att det går såhär bra?
Är det för bra för att vara sannt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar