Är det bara jag som typ hatar datum ibland? Årsdagar för jobbiga saker, tråkiga saker. Dagar man önskar att man var ett eller flera år tillbaka, exakt de datumet fast för några år sedan. Nej det är inte precis som att jag längtar tillbaka till den 30 juni 2009 men det är en dag jag inte ville skulle ta slut. Jag ville aldrig att klockan skulle slå de klockslaget där ni skulle kliva in i den varma bilen, tränga ihop er med allt bagarge och åka till flygplatsen, åka bort från mig. Det var en jobbig kväll. Riktigt jobbig.
Jag minns fortfarande när jag försynt klättrade över räcket ner på eran altan, jag ville inte störa i packningsstressen men jag ville vara med honom och han satt ju bara där på altanen med sin vita choklad framför sig och en kortlek i handen. Han hade jeand på sig, något jag inte var van vid. Jag såg honom i shorts eller badbyxor, inte i jeans... Han hade en ljus t-shirt om jag inte minns helt fel och jeansen var slarvit upprullade och hans strumpor låg i hans sneakers som var en av få saker som fortfarande stod på balkongen. Jag vågade mig ner och vi pratade, vi yrade omkring i stressen och din familj och - några jag kan kalla - min familj stressade omkring överallt hela tiden. Sen kom dendär stunden jag inte ville skulle komma, jag hade åter klättrat in på eran altan, med kläder som var mycket bättre lämpade för klimatet än hans, och han stod vid grinden, vid den vänstra grindstolpen. Först gav jag mannen i sällskapet en kram, vi sa till varandra att man skulle ta hand om sig och jag änskade dom en trevlig resa. Jag kramade min bästa vän hej då och jag kramade hans mamma hej då. Min bästa väns lillebror fick en puss på kinden innan han hoppade in i bilen och satte sig på mittensätet. Jag kramade hans syster hej då och jag kramade min bästa vän hej då igen innan hon satte sig i bilen. Sen stod jag vid honom och vid grinden, jag kramade honom och han kramade mig och i varandras öron viskade vi "Vi ses". Sen kliver vi ut genom grinden - som blir låst - och han sätter sig i bilen. Jag ställer mig brevid och tittar in, ger min bästa vän slängpussar och säger att jag älskar henne och jag tittar på honom. Sen startas bilen och den rullar iväg in i rondellen och bakom huset, utom synhåll för mig - det var sista gången jag såg honom. Det var den 30 juni 2009.
Jag har många gånger funderat över hur det skulle bli om jag hade gjort någonting jag ville göra men inte vågade - som han också ville men inte vågade. Jag har undrat om saker hade varit annorlunda då. Jag tror inte mitt liv hade sätt ut som det gör idag om något hade hänt, kanske hade det varit bättre, kanske had det varit sämre. Men någonting jag ångrar är en sak jag aldrig gjorde - jag åkte aldrig och hälsade på när jag hade chansen. Tankarna går och undrar vad som hade hänt om jag gjort det. Det är något jag aldrig kommer att få veta. Hur gärna jag än vill är det kanske ändå bäst att låta det förbli ett mysterium. Jag tror att allt sker utav en mening - det var bäst att det blev som det blev :)
Jag fortsätter kämpa och försöker varje dag att vara lycklig. På senaste tiden har det varit svårt, men det börjar gå lättare nu... Jag är bara rädd för att det går för lätt..?
Vad du än gör - lämna mig inte igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar