Det finns dom som bryr sig

Ja jag har inte bloggat på länge jag vet de. Men till er tröst så var det ännu längre senjag bloggade i den andra bloggen... OCh för intresserade så kommer det komma en uppdatering, snart... Men det är inte vad dehär inlägget ska handla om...

Det är mycket tankar som snurrar där uppe i huvet på mig just nu. För ett år sedan idag, eller egentligen natten mellan idag och imorgon, mellan den 6 och 7 juni så mörsades Therese Johansson Rojo i hoppbacken i närheten av där jag bor. Jag kände henne inte men kompisar till mig gjorde... Therese var 16 år.

Igår så avled en 17årig flicka på en bangård. Hon skulle precis gå ur 1an på gymnasiet. Jag känner inte denna flicka, jag vet inte vem det är, jag har aldrig träffat henne. Men trots de ligger tårarna och bränner i ögonvrån, precis som för ett år sen. De som inte fick hända det hände igen, ett år senare. Nu är det några andra kompisar som blir berörda, som kände denhär flickan. Det är ofattbart.

Det som inte fick hända hände igen... Domhär två flickorna var alldeles för unga, dom hade ett helt liv framför sig. Mina tankar ligger hos vänner och anhöriga. Smärtan dom känner går inte att beskriva... Vila i frid.

Jag kan inte låta bli att tänka tanken om det varit jag... Dendär nyfikenheten och frestelsen jag en gång haft om vad som händer sen, när man dör... Hur inställd jag var på att utforska den, att ta reda på svaret. Jag kände ändå inte att nogon älskade mig. Jag var väl ändå inte vär något? Ingen skulle väl ändå sakna mig. Det skulle inte spela någon roll. Vad skulle folk skriva om mig om det varit jag? Skulle det ens vara någon som brydde sig?
Då var svaret enkelt, ingen skulle bry sig och det skulle inte skada någon. Men nu... Nu har jag insett att det inte riktigt är så... Det finns dom som bryr sig och dom är vära mer än nyfikenheten över att urforska vad som händer sen... Vad som händer sen kommer jag att få reda på någon gång i framtiden men om jag tar reda på de nu kommer jag inte få uppleva fler underbara stunder med min familj och mina vänner. Det finns fakiskt dom som bryr sig, även om lilla mig. Igår fick jag det bekräftat ännu än gång från några personer... Dom sa att om jag skulle vara borta skulle jag ha 4 bilar letandes efter mig direkt och dom skulle inte ge upp förän jag var hittad. Och jag vet att jag har vänner som skulle sakna mig. Men ändå kommer tankarna upp och undrar hur det skulle vara om det varit jag. Vad folk sagt då och vad som skulle hända då?
Hur som hellst är det något jag inte vill utforska, inte än.