måndag 3 september 2012

För att de är så...

Man kan inte rå för när tårarna vägrar slutar rinna. När timmarna tickar och sömnen vägrar komma för att befria en. Och tillslut kommer morgonen där du nästan är tröttare än när du gick och la dig.

Jag är inte rädd för döden. Jag har aldrig varit riktigt rädd för döden. Jag är rädd för att mista personer som jag älskar. Som betyder oerhört mycket för mig.

Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.

Snälla... Lämna mig inte än. Lämna mig inte nu.

1 kommentar: