Sista jullovskvällen

Mitt liv är kaos. På riktigt kaos. Jag har nollkoll på vad som händer just nu? En sak blir bra, en annan dålig. En sak blir bra igen och sen kommer nästa sak som blir dålig...

Imorgon börjar skolan igen. Ska bli så grymt skönt känner jag just nu. Jag behöver rutin, jag behöver något att göra. Jag behöver träffa vännerna igen. Dom jag inte sett sen innan jul... Förstår iof inte hur de kunde bli så... Men de blev de... Ser iaf lite fram emot imorgon när skolan börjar igen. Även om de kommer göra så att jag har fullt upp så ska de bli roligt. Jag beöver ha fullt upp...

Dom senaste dagarna har spenderats med vänner. Har träffat kompisar mer eller mindre dagligen denhär sista veckan av lovet vilket har varit väldigt najs! Sen i Torsdags kom Oscar hem igen! Så då träffades vi en väldigt massa människor hemma hos ludde och lagade mat (hmm jag och Johanna satt snarare och kollade på och läste receptet medan killarna fick laga maten ;) ) åt gott, snackade, kollade på tv och spelade poker :P
På fredagen kom alla hem till mig istället så spelade vi yatsy, snackade skit, skrattade och hade det trevligt :)
Och igår så stack Jag, Oscar, Ludde, Anna, Johanna och Jenny till DAAM vid 7 och sen kom Anna förbi också ^^ Och efter de gick vi till Strand som va najs :) Hade en helt grym kväll måste jag säga! Bästa utekvällen på länge :)
Idag så hade jag varit duktig och ställt klockan på 10 så jag kom upp i tid ^^ Sen så gjorde jag inte så mkt alls på morgonen innan jag åkte in till stan en stund och sen har jag inte gjort så mkt annat idag ^^

för 13 dagar sedan sa jag att jag aldrig skulle vänja mig... Och nej. De lär jag inte göra. Dedär halvåret blev 10 dagar. 10 otroligt långa dagar. Men sen så va du här igen. Du va så nära igen... Saker händer och saker förändras. Du fick veta saker jag inte ville att du skulle veta. Saker som jag gjorde allt för att de inte skulle bli verklighet blev verklighet. Fast förr eller senare hade det inte gått att skita i det... Det är bara så otroligt svårt. Så svårt så jag inte vet vart jag ska ta vägen... För jag saknar dig som in i helvete även fast de bara va timmar sedan jag såg dig. De va bara timmar sedan jag stod i din famn...
Men inte ens idag gick de upp för mig vad det va som hände... Jag har ingen aning om vad det är som händer just nu. Ingenaning. Saker är kaos. Mina viljor har dragkamp mot sigsjälva. Det är inte okej...

Två gånger har jag gråtit på tunnelbanan för att jag varit så ledsen så att det inte går att hålla tillbaka. En av dom gångerna va idag. En kvinna gick förbi mig på tunnelbanestationen och stirrade. Men jag orkade inte bry mig. En dam satt mitt emot mig på tunnelbanan och glodde på mig hela vägen hem. Men jag brydde mig inte. Alla är tysta. Ingen gör något och ingen säger något. Och ibland går det inte att hålla tillbaka hur mycket du än försöker. Jag är säker på att de va så många fler än dom två som stirrade på mig idag. Stirrade på mig som om jag va ett missfoster som bryter mot alla oskrivna regler som finns. Att vara ledsen ofentligt är en sån regel.

Jag bara tänker och tänker men kan ändå inte inse att det är så långt borta... Någonstans inom mig sitter något och säger att det inte kommer vara så långt till nästa gång. Men vågar jag en nästa gång? Vad händer nästa gång? Blir det en nästa gång?
Det lär aldrig bli lättare... Tvärtom.

Jag har frysigt hela dagen idag. Finns bara en anledning. Jag har inte haft någon matlust idag. Samma anledning... Alla ser på mig hur det är men när frågorna kommer kan jag inte besvara dom. Men även dom som ställer frågorna ser att svaren inte är sanna...
Jag vet att ingen tror mig när jag svarar på dom frågorna. Men jag kan inte svara på något annat sätt. Jag försöker inbilla mig att svaren jag ger är de som är sanningen. Men innerst inne vet jag att jag har så fel... Sanningen och lögnerna är lika hemska båda två. Jag vill ha något som inte går att få. Jag vägrar lämna det jag inte har... En enkel liten faktor som förstör allt.
Jag vet hur jag säger att allt går bara man vill det. Men vågar jag? Vad händer om det ändå inte går? Vad händer om jag har fel? Vad kommer förstöras? Hur kommer det att bli? Vad händer på två månader? Vad händer på ett halvår? Vad händer på ett år? Vad händer på 4½ år? Vad händer efter de?

Ett otroligt rörigt inlägg. Jag ber om ursäkt för de. Men mitt huvud är så mycket mer röritgt än dehär inlägget just nu... Allt är kaos. Kaos. Varför kan de inte ta slut?

Varför?
Jag vet inte vad jag ska säga längre....