Det faller

Kan inte konsentrera mig längre. De går inte. Jag orkar inte hålla fokus.
Att börja lyssna på dom gamla låtarna är ingen bra kombination med hur jag mår just nu.
Tankarna dalar iväg tills tårarna börjar rinna. Ingen idé att hålla emot. Inte alls. Allt börjar bli för mycket igen och jag har panik över skolan. Jag sover inte om nätterna. Jag försöker plugga men det går inte. Allt tar sån tid och fokus försvinner mer och mer för varje minut som går... Tillslut hamnar jag här, indunkad i alla tankar och med musiken klingandes i öronen, gråtan trängandes upp i halsen och tårarna vilandes i ögonvrån. När allt rullar över en är det bästa man kan göra att låta det komma... Jag vill lägga mig i sängen och dra täcket över huvet. försvinna in i min egen värd och inte vakna igen förän jag orkar de...

Jag frågar mig själv hur jag orkar. Jag hittar aldrig något svar. Men ändå står jag kvar. Jag vet att det på ett sätt skulle vara så mycket lättare att lämna. Att vända sig om och gå. Men jag klrar inte de för jag är inte sån. Istället står jag kvar och bär tyngden på mina bara axlar i takt med att jag sjunker längre ner. Jag bryr mig så jävla mycket... jag vet inte om du kan förstå de...
Fan att det alltid ska bli såhär.
Hur länge orkar man?