Många välkomnandn och glada miner väntas i den närmaste tiden. Men med välkomnaden kommer även farväl. Allt för många farväl ligger och väntar... Några jobbigare än andra. Några med ett snart återseende och andra med en osäker framtid. Vissa saker måste redas ut snart men tiden är knapp. Det är inte långt kvar nu. Jag längtar bort men det finns för mycket jag verkligen borde ordna först och mycket jag vet aldrig kommer att hinna ordnas. Ödet verkar altagligen tycka att jag ska vänta då en sak inte verkar gå att få gjord. Frågan är bara om de verkligen är det bästa. Allt sker utav en anledning och det är uppenbarligen inte meningen att det ska bli gjort så jag får vänta. I hopp om att kunna släppa tankarna för ett tag. Det måste gå. Det måste.
Jag hoppas bara att det inte i alla fallen ska bli farväl utan vi ses... Men det är så svårt att säga vad som är rätt och vad som är fel. Jag står på perrongen och överväger att lämna den, annars måste jag hoppa på tåget igen. Båda altternativen känns lika svåra, lika jobbiga, lika smärtsamma. Vad är rätt val? Det går inte säga förän efteråt. Jag väger fördelar mot nackdelar. Hur jag än gör så blir det fel på något sätt. Det är alltid någon som kommer att skadas och frågan är hur jag skadar minst antal personer, hur jag gör för att bara jag ska få ta smällen. Det är ingen annans fel. Det är mitt fel så på mig får det göra ont men inte på någon annan. Jag klarar inte av att sitta och se på när jag gör mina vänner illa men hur jag än gör kommer dom att skadas. Om det bara fanns ett endasate litet sätt som skulle göra allt bra igen skulle jag kunna offra väldigt mycket för de men hur jag än vänder och vrider på alternativen som dyker upp så finner jag ingen bra lösning och än mindre lyckas jag se vad som är det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar