På rätt spår

När jag precis började på Samhällsbyggnad på KTH så hade vi en föreläsare som berättade för oss hur mycket ett bullerplank kostar per meter att bygga (ungefär). Jag kommer inte ihåg exakta värdet men har för mig att läraren sa att det kostade någon stans runt 10'000 kr per meter. Jag tyckte det var helt sjukt och förstod inte hur fasiken ett litet bullerplank kunde kosta så ofantligt mycket pengar?!
Nu har jag börjat förstå det. Har börjat jobba lite med ett bullerplank som ska stå längs nya Nynäsbanan när den breddats till dubbelspår. Och jag kan säga att det är inte så lite jobb för bara ett litet jädra plank. Det är så mycket mer än att bara smälla upp det där planket som ser så lite ut för värden. Det är massa krav som det där lilla planket ska uppfylla. Och det har exempelvis tagit mig och en till på jobbet hela dagen idag för att få fram höjderna på stolparna till bullerplanket. Och då har vi inte satt ut några laster än utan bara geografiska höjder. Det är galet jue. Men som sagt, nu har jag fått lite perspektiv och börjat förstå hur mycket arbete som ligger bakom ett litet plank som står längs vägarna, så nu förstår jag varför det kostar så mycket.

Humorn idag på jobbet hamnade på en ganska låg nivå framåt eftermiddagen också. Jag och den kollegan jag arbetar med är båda ganska nya på jobbet och ingen av oss hade gjort ett bullerplank förut. Så vi har fått diskutera ganska mycket, läsa på och lite grann prova oss fram. så när vi suttit och diskuterat en stund säger min kollega "Nu tror jag vi är på rätt spår... vi är ju på Nynäsbanan!" ja. Kanske inte så väst kul men just där och just då så började vi båda skratta :) Men som sagt, humorn började nog sjunka lite för lågt kanske ;)

En kram. Och alla dom där obehagliga känslorna bara försvinner. Att stå i en speciell famn och trycka in huvudet mot bröstet och bara andas in den där doften som du inte kan få nog av och känna hur kroppen plötsligt börjar slappna av. Känna hur rädslan och alla frågorna försvinner. På ett ögonblick.