Så var sommaren slut

Jobbade sista dagen för i sommar igår. Ganska blandade känslor måste jag säga. På ett sätt skönt och roligt att komma tillbaka till skolan, till gamla rutiner, att få träffa alla kompisar igen efter sommaren. På samma gång kommer jag att sakna alla på jobbet. Har haft en helt underbar sommar med massor av snälla arbetskamrater som har hjälpt mig att utvecklas något enormt. Jag har lärt mig sjukt mycket den här sommaren, mer än jag kunde tänka mig att jag skulle göra! Och jag har fått prova på så mycket olika saker. Och än en gång stort tack till alla arbetskamrater som tagit sig tid att hjälpa mig när jag inte vetat hur jag ska göra och som svarat på alla dumma frågor som kanske egentligen är självklara. Jag har haft en jätte bra sommar och kommer mer än gärna tillbaka!

Igår på fikat så satt vi och diskuterade vart vi bodde någon stans. Så var det en kille på jobbet som hade en kompis som bodde i samma område som mig. Och när han skulle förklara vart han bodde så använde han sig av olika broar som riktmärken. Inte "blablablagatan" utan "gc-bron över blablavägen" :P Känns som att man kanske är lite yrkesskadad då? men bara lite!
I övrigt så blev det mycket fika igår. En kille på jobbet hade med sig tårta och kakor och den andra praktikanten hade bakat en tårta och en paj eftersom att det var sista dagen för henne också. Så vi fikade typ hela dagen ;). Sen när jag skulle gå hem så gick jag runt till alla för att säga hej då och det kändes som att många skulle sakna mig. En kille sa "Nej Jenny, trevlig helg, vi ses på måndag!" så han tyckte nog att jag kunde fortsätta jobba där.

I övrigt så var det länge sen jag skrev och sen senast så har jag faktiskt hunnit med att springa Midnattsloppet! Var lika kul som förra gången och sprang på glädje alla dom 10 km och kom i mål på en bättre tid än förra året (57.49 i år) vilket jag är nöjd med. Sprang fortare än min kompis som ja utmanade och sprang även fortare än pappas kompis vilket var roligt :)
Annars så har jag träffat lite kompisar och kollat ganska mycket på serier. Det är typ vad jag har gjort!

På måndag börjar skolan och nya äventyr! Spännande. Sista året nu. Helt galet, kan faktiskt inte förstå det.

På rätt spår

När jag precis började på Samhällsbyggnad på KTH så hade vi en föreläsare som berättade för oss hur mycket ett bullerplank kostar per meter att bygga (ungefär). Jag kommer inte ihåg exakta värdet men har för mig att läraren sa att det kostade någon stans runt 10'000 kr per meter. Jag tyckte det var helt sjukt och förstod inte hur fasiken ett litet bullerplank kunde kosta så ofantligt mycket pengar?!
Nu har jag börjat förstå det. Har börjat jobba lite med ett bullerplank som ska stå längs nya Nynäsbanan när den breddats till dubbelspår. Och jag kan säga att det är inte så lite jobb för bara ett litet jädra plank. Det är så mycket mer än att bara smälla upp det där planket som ser så lite ut för värden. Det är massa krav som det där lilla planket ska uppfylla. Och det har exempelvis tagit mig och en till på jobbet hela dagen idag för att få fram höjderna på stolparna till bullerplanket. Och då har vi inte satt ut några laster än utan bara geografiska höjder. Det är galet jue. Men som sagt, nu har jag fått lite perspektiv och börjat förstå hur mycket arbete som ligger bakom ett litet plank som står längs vägarna, så nu förstår jag varför det kostar så mycket.

Humorn idag på jobbet hamnade på en ganska låg nivå framåt eftermiddagen också. Jag och den kollegan jag arbetar med är båda ganska nya på jobbet och ingen av oss hade gjort ett bullerplank förut. Så vi har fått diskutera ganska mycket, läsa på och lite grann prova oss fram. så när vi suttit och diskuterat en stund säger min kollega "Nu tror jag vi är på rätt spår... vi är ju på Nynäsbanan!" ja. Kanske inte så väst kul men just där och just då så började vi båda skratta :) Men som sagt, humorn började nog sjunka lite för lågt kanske ;)

En kram. Och alla dom där obehagliga känslorna bara försvinner. Att stå i en speciell famn och trycka in huvudet mot bröstet och bara andas in den där doften som du inte kan få nog av och känna hur kroppen plötsligt börjar slappna av. Känna hur rädslan och alla frågorna försvinner. På ett ögonblick. 

Augusti

Tänk att det redan hunnit bli augusti?! Vart tog den här sommaren vägen?
Min semester har hur som helst tagit slut och idag började jag jobba igen. Semesten var helt underbar och spenderades till stor del i Spanien tillsammans med familjen :) Vad jag hört så hade vi nog lite bättre väder i Spanien än vad det var på många platser här i Sverige ;)
Gjorde inte så mycket i spanien, solade, badade och tog det lugnt. Vi mätte upp temperaturen i havet till 30 grader och i poolen var det 34 så man kan ju inte klaga på temperaturen iaf! Om man inte kan bada i de så är man verkligen en badkruka ;)
Kom hem till ett sverige som har bjudit på helt okej väder måste jag säga! Men jag tror nog att jag är den som har mest kläder på mig på tunnelbanan iaf ;) jag tycker inte direkt att 20 grader är sådär jätte varmt må jag erkänna men när solen tittar fram så är det skönt :) Igår så vräkte dock regnet ner i skurform vilket var mindre trevligt men då kunde jag hålla mig inne :)

Jag är rädd. Sådär rädd så att det sitter en klump i halsen. Så att tårarna helt plötsligt börjar tränga fram. Jag är rädd för något jag inte har en aning om men som skrämmer mig något oerhört. Något som jag verkligen inte vill ska hända. Men det har inte hänt än. Så varför ska jag vara så fruktansvärt rädd? Jag känner mig ensammare än jag gjort på länge. Och det gör mig ännu räddare. Jag säger åt mig själv att sluta vara rädd men det går lixom inte. Den där känslan ligger där inne och gnager och klumpen i halsen blir bara större och större tills tårarna tillslut börjar falla utan att jag kan hindra det och sen börjar allt om igen.