Rädslan för det självklara

Ibland kan man stå där, i en famn, eller var som helst egentligen, och känna precis allt på en och samma gång. Allt kan vara så självklart. Så uppenbart att det inte behöver yttras. För det är ju klart att det är så. Men om man någon gång ska försöka säga det där självklara högt så kommer rädslan. Tänk om allt du känt helt plötsligt inte var så? Tänk om du haft fel hela tiden? Rädslan för att allt du känner ska kastas ner för ett stup och försvinna om du råkar säga det högt. Även fast man innerst inne vet att det man känner är sant så kommer rädslan. Tänk om. Så löjligt. Så fånigt. Så läskigt.

Träffade Ludde på tunnelbanan till jobbet imorse så fick sällskap hela vägen :) Mycket trevligt! Sen så var jag på jobbet hela dagen. Tror det gick bra med allt jag gjorde iaf :) Får väl hoppas på det om inte annat ;) Gick hem från jobbet idag eftersom det var ganska fint väder ute :) Alltid skönt med en liten promenad :) Hade tänkt gå ut och springa på eftermiddagen men hade ingen som helst lust med de. Känns som min motivation till att springa har dött lite på sista tiden. Får väl hoppas att den kommer tillbaka snart men de löser sig på ett eller annat sätt. Så istället för att springa så har jag faktiskt inte gjort mycket alls. Kollat på tv och tagit det lugnt. Sånt är också skönt ibland :) Men nu börjar det bli läggdax så man är pigg och glad på jobbet imorgon :)