Det är så sjukt. Så jävla sjukt. Jag kan inte förstå det. Det går inte att förstå.
Här sitter jag. I mitt lilla varma hus. Tittandes på TV och med en dator i knät. Så vardagligt. Så vanligt.
Det är den 15 november idag. Den 15 november 2011. En helt vanlig dag för väldigt många. Men en helt fruktansvärd dag för väldigt många också. Jag vet inte vart jag ska stå? Någonstans mitt emellan skulle jag tro.
För jag hade inte en aning om att det var någon speciell dag idag förän bror kom och påminde mig. För idag är det din födelsedag. Det kommer det alltid vara den 15 november. Vilket år de än är så är det din födelsedag. Och det är så många som kommer komma ihåg det. Men hur någonsin ska vi veta om du hör alla gratulationer? Om du hör all längtan och saknad efter dig? Vi kommer aldrig få veta. Aldrig. Men vi kan hoppas.
Jag kan inte förtså hur det kan vara sant. Att jag sitter här i mitt lilla hem där du också har varit för många år sedan. Att jag sitter och kollar på kort på dig. Så levande bilder. Tänk att jag sitter här och kollar på bilder men att jag aldrig mer kommer att få se dig. Att ingen kommer att få se dig igen. Det är så sjukt att man kan sitta och kolla på bilder på ett födelsedagsbarn som aldrig mer kommer att få fira sin egen födelsedag med oss. Det är bara så sjukt...
Jag tänder ett ljus för dig idag. Och vet att många andra gör det med mig.
Tårarna rinner idag. Och jag är säker på att många andras också gör det.
Bilderna på din grav är så vackra. Textena från dina nära och kära lika så.
Jag kände dig inte nu för tiden. Men är ändå så ledsen. Man kunde aldrig tro att det skulle bli såhär. De tror jag ingen gjorde.
Det här är en hälsning från mig.
Jag hoppas att du har det bra där du är nu.
Du är saknad på Jorden.
Vila i frid. Och grattis på födelsedagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar