Att tårarna trängde sig fram i onsdags natt gjorde mig inte så förvånad. På ett sätt tror jag att jag behövde de men de va ändå så otroligt jobbigt... Att inte kunna hindra det, att inte kunna bestämma över det. Tills medvetandet tillslut blivit så utmattat att man inte mins mer... Somnar in i ytterligare en drömlös natt...
Min idé om att hålla mig borta från promenader bröts igår... Höll mig iaf borta från den plats jag inte borde gå till, även om jag stod och tittade på den. Alldeles för länge... Innan jag gick vidare. Vidare hemåt i den ljumma ljusa sommarnatten...
Får se vad som händer ikväll. Är inte överdrivet taggad på att dra till Sommar! då det verkar som att de va inträde och 20 år där... Men vi får se, folk kanske ska gå nån annan stans istället? Annars så kanske man drar hem till Glenn för en mysig hemmakväll med vänner :)
Vi får se vad som händer
Jag ska inte ge upp. Jag ska inte sluta tro och hoppas. När livet vänder ska jag ännu be. Allt lösersig, förr eller senare, på ena eller andra sättet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar