Gott nytt år på er alla. :)
Nu ligger 2010 bakom oss och vi är på fösta dagen av 2011. Ett helt nytt år ligger framför oss med nya möjligheter och äventyr.
2010 var på många sätt ett bra år måste jag säga. Men allt var inte toppen. Jag blev kär 2010 och den 26 Januari 2010 är en dag att minnas. Då klev min första riktiga pojkvän in i mitt liv. Jag hade några underbara månader med honom och jag ångrar inte ett skit. Men även lyckliga sagor har slut och det hade vårat förhållande också. Den dagen kommer jag inte heller att glömma. För jag grät den dagen, på ett sätt jag inte gråtit på väldigt väldigt längre... Tårarna rann den dagen och dom slutade inte rinna, och jag bara sjönk ihop på golvet och satt och skakade när tårarna rann ner för kinderna, utan att ett enda ord lämnade mina läppar. Men något jag är evigt tacksam är för mina vänner. För dom fick mig att ställa mig upp igen och dom fick mig att inte ge upp. Malin som kom hem till mig och vi pratade i timmar, hon tröstade mig och fick mig på lite andra tankar. Något som bara en riktig vän kan göra, det betyder så mycket att veta att en sån person stod vid sin sida, tack <3
Livet gick vidare... Jag försökte gå vidare vilket inte gick så jävla bra. Det gjorde så ont att se honom och det var otaliga gånger jag kände att jag inte klarade det längre, som jag bara ville flytta någon helt annan stans och säga upp kontakten med honom och allt annat som påminde mig om de liv jag haft. Men jag fortsatte kämpa trots motgång på motgång och nu är han en person som jag vet finns där för mig, som en vän, en bättre vän än innan den 26 Januari 2010.
Det blev sommar. Mitt liv var en berg och dal bana kan man nog säga. Ni har läst ganska mycket om det här i bloggen, indirekt iaf, vissa mer krypterade inlägg än andra... Med sommaren så kom även Johanna hem igen. Där bröt helvetet ut igen. Men jag fortsatte gå då med och jag gick igenom stormen, sakta men säkert. Och allt de löste sig också tillslut.
Sen kom dendär dagen då jag flydde Sverige och åkte till Spanien i 3 veckor. Jag ville fly från allt som hade med hemma och allt gammalt att göra och bara kunna slapna av och vila upp mig. Gick det bra? Halvt... För jag hade kvar kontakten med hemma och fick veta saker jag gillade och saker jag inte gillade. Men jag stod kvar. Sålänge mina vänner är lyckliga så är jag nöjd, även om det kan vara jobbigt till en början så brukar det bli bättre sen... Sen kom saknaden efter 2009 också, jag klättrade över samma staket, jag gick på samma gator, badade i samma hav, gick samma promenad, gick i samma hus och kollade på platsen som påminde mig om en person jag inte ville bli påmind om. Men jag klarade det också. Precis som jag klarade allt det där andra.
Sen kom hösten 2010. På många sätt blev den lik hösten 2009 och på många sätt blev den väldigt olik. Jag var nog lika förvirrad som jag var 2009, det kändes som jag drogs åt olika håll och jag inte visste vad som var upp och ner, ut och in... Men tillslut hittade jag en väg som jag kunde ta mig fram på och som fungerade hyfsat iaf...
Snön började falla i November och har legat kvar på marken sen dess. I November fyllde jag även 18 år och hey vad roligt jag hade den kvällen! Underbara människor som var med mig, hårlig stämning, glädje och frihet. Riktigt Riktigt bra kväll!
Men det var också där som saker och ting började hända... Saker var inte som dom brukade längre och jag slets mellan mina egna känslor. Jag gjorde ett val, det valet förde mig dit jag är idag. Visst kan man undra hur det varit om jag gjort ett annat val, men hade jag gjort ett annat val hade jag också undrat hur det varit om jag gjorde det jag gjorde nu.
Allt som allt så har 2010 varit ett väldigt bra år skulle jag säga. Om det inte var för en sak. För vid ett tillfälle för tre år sedan lovade jag migsjälv att aldrig mer offra vänner för kärleken, att jag skulle ge fan i en kille för att behålla en vänskap. De gick som med allt annat jag lovar mig själv. Och nu sitter jag där jag sitter. Ingenting går att göra ogjort och jag vet inte om det skulle gjort någon skillnad om jag gjort annorlunda. Jag kan inte rå för att jag saknar henne något otroligt... Jag ville aldrig att det skulle bli såhär mellan oss, jag vill inte att det ska vara såhär mellan oss...
Allt går bara man vill det tillräckligt mycket. Det är något jag tror på.
Nu är det ett nytt år, nya möjligheter och nya äventyr. Nu ska jag vandra på nya vägar och jag hoppas mina vänner vill vandra med mig. 2011 är de år jag kommer gå ut gymnasiet. Mitt liv kommer antagligen få en helt ny vänning till hösten men jag hoppas att mina vänner ska finnas kvar ändå! Oavsätt vart i värdlen vi försvinner.
Tillsammans tar vi klivet in i 2011 och framtiden får berätta vart det leder oss!
Gott nytt år :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar