Jag grät i morse. På samma sätt som jag grät igårkväll. Jag gråter av olika anledningar som ändå är densamma. Tårarna tränger upp i ögonvrån nu me. Jag hatar det.
Jag hatar den trykta stämningen när vi ses. Jag hatar vad jag gör mot dig. Jag hatar hur vi ser på varandra och vet att vi tänker på samma sak men ingen förmår sig att säga ett enda ord. Om du inte kan vara arg på mig kan jag iaf säga att jag är arg på mig. Hela situationen är frusterande och det finns val som inte går att göra.
Vi sa föralltid. Något jag vill fortsätta tro på. Det knakar i skarvarna och på ett sätt förstår jag hur du känner även fast jag aldrig kan veta din exakta känsla. Men glöm inte att jag älskar dig. Jag vill inte på något sätt såra dig. Du är en av dom jag tror på ett föralltid med och det är inte många som jag gör de med... Det gör allt mycket svårare...
Det känns som jag gör fel när jag inte gör något alls. Hela situationen känns bara så hemsk...
Jag önskar bara att saker och ting hade varit lite mindre komplicerade...
Jag kan inte förmå mig att välja. Det går inte. Förlåt mig :(<3
Jag hatar dessa deppinlägg som publicerats den sista tiden. Men det är något som tar upp större delen av min hjärna just nu. Finns inte så mycket plats för andra tankar. Deal with it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar