Om du bara kunde läsa mina tankar...

Allt skulle varit så mycke lättare då... Varför kan du inte bara förstå? Och veta vad som föregår där inne? Varför kan du inte läsa mina tankar för? Jag vill de. Jag vill att du ska kunna. Men du kan det fortfarande inte... Du skulle nog förstå då, bara du visste vad som försegick där inne. Å jag skulle aldrig behöva förklara. Jag kan ändå inte förklara... jag vill bara att du ska förstå men de går inte. Jag vill att du ska veta men det går inte att formulera orden. Det går inte att beskriva känslan. Men om du skulle kunnat läsa mina tankar så skulle du se, och du skulle förstå. Allt skulle varit så himla mycket lättare då...

I mitt rum så hänger det en spegel. På dendär spegeln hänger det två rosor. Från två personer som betydet väldigt mycket för mig... Eller kanske ska jag säga betydde? Båda rosorna är torkade och på ett sätt är de lite komiskt... Men det är en av rosorna som gör ondare att se på än den andra. Och varje kväll när jag ska sova så ligger jag och tittar på den rosen. På den finaste rosen... Den finaste jag fått. På ett sätt är det en tröst och en påminnelse av min lycka. På ett sätt så gör det ont och påminner mig om en sorg. Och varje morgon när jag vaknar så ser jag denhär rosen och påminns om allt igen. Och jag lägger en hand på hjärtat och jag minns vad du har sagt, ord jag aldrig kommer glömma.

Idag gjorde jag något dumt igen. Vilket bara fick mig att vela ännu starkare att du skulle kunna läsa mina tankar... Om du bara skulle kunna de just nu. Då skulle allt varit mycket lättare.