Jag försöker le och utstråla en glädje men det är svårt. När den inte kommer innifrån så är varje minut av dedär leendet påfrestande och det tar av mina krafter. Krafter som rinner ur mig mer och mer för varje dag. Jag gör mitt bästa men är inte nöjd med de. Varför kan jag inte bara släppa det? Varför kan jag inte bara le åt er och glädjas åt vad ni fick... Men självklart kommer tanken på vad jag missat. Vad jag inte får.
Men jag fortsätter att sätta på dedär leendet på läpparna och hoppas att jag nån gång ska kunna lura hjärtat att le. Det känns långt borta nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar