Minnen

Just nu sitter jag i soffan och jag lyssnar på "Det gåtfulla folket" och konstigt nog är det en person och ett ögonblick som kommer upp i mina minnen. Dagen är den 12 September om jag inte är helt ute och cyklar. Men det är jag säkert... Skit samma, det var där i knutarna i alla fall. Platsen är Örby, hemma hos daniel, i hans vardagsrum. Jag har sitter i hans soffa och jag har ett par hörlurar på mig, svarta om jag inte mins fel. Framför mig står en dator, Glenns dator och brevid mig Sitter Glenn, han hade precis innan satt på lurarna på mitt huvud och satt igång musiken. Jag ser hur han lite diskret sneglar på mig lite då och då och jag måste erkänna att jag sneglade ganska många gånger på honom också. I rummet sitter det massa folk, människor och en hel drös med datorer. Det vad samma kväll som jag senare spelade CoD för första gången i mitt liv. Det gick åt helvete. Det var den kvällen när jag satt på golvet och pratade med Johanna i Olofs dator om jag inte mins helt fel. Det var den kvällen när jag var ensam tjej med typ 10 killar som gick och köpte pizza.
"Över den pölen går pojkarnas båtar ibland och dom glider så fint utan köl"
Den jag tänkte på när jag hörde den låten, och den frasen, för första låten var Glenn. Kanske för att han spelade låten för mig, kanske bara för att det är så typiskt Glenn. Nu är det faktiskt så att varje gång jag lyssnar på denhär låten börjar jag tänka på Glenn och på denhär stunden i slutet på sommaren 2009. Och när jag väl börjat tänka på denhär kvällen och på Glenn fortsätter jag tänka på saker som hände under hösten. Vad som hände den 2a och 3e oktober. Jag tänker på när jag gick in i bilen på natten mellan den 3e och 4e oktober och på hur underbart dendär känslan jag hade i hela kroppen kändes och jag kommer alltid in på den 5e oktober. Neranför bron...