Hej vänner!
Jag lever fortfarande för er som kanske börjat tvivla eftersom det ekat tomt här i över 1½ månad. Jag valde att sluta skriva här då jag hade lite för mycket att göra och började må väldigt dåligt, främst över all stress. Men nu är det över och jag kan komma på mig själv med att jag inte varit gladare än såhär på sjukt länge! Går runt med ett litet leende på läpparna och bara känner att livet är väldigt härligt ändå!
Vad har jag då varit så stressad över? Jo. Det är så att jag den här våren har skrivit ett kandidatexamensarbete då mina första tre år av studier börjar lida mot sitt slut (bara två år kvar snart då!). I detta kandidatexamensarbete skulle vi göra ett hus. Ja, ett helt hus. Vi skulle inte fysiskt bygga det men designa och dimensionera. Jag tror det är svårt att förstå hur mycket det är att göra, och ändå behövde vi inte dimensionera allt! Exempelvis vad gäller hållfastheten i huset behövde vi enbart dimensionera en konstruktionsdel (i vårt fall en maffig fackverkstakstol som spänner snett över huset och tar upp last från andra takstolar). Sen skulle vi dimensionera ventilation, vatten, sanitet (avlopp) och värmesystemen. Att lägga till detta är att vi tidigare inte läst någon kurs i installationsteknik så vi visste inte hur man dimensionerade dessa system. Vi skulle även göra motiverade materialval (efter en ganska dryg process) och så självklart rita upp allt till korrekta ritningar. Det kanske inte låter så mycket men det tar tid. Totalt la jag ner 475 timmar på detta examensarbete (vi arbetade två och två så jag hann typ göra hälften av detta på 475 timmar). Parallellt med kexet har vi sedan läst en till kurs. Och nu dom senaste månaderna har vi i denna kurs haft inlämningsuppgifter och rapporter som ska skrivas samt massa kurslitteratur som ska läsas. I och med detta har jag pluggat ungefär 50 timmar i veckan den senast tiden, vissa veckor till och med mer än så. Allt för att försöka bli klar med allt som måste göras, måste hinnas med och måste bli färdigt.
Men nu. Nu är det över! I fredags så redovisade vi det sista på kandidatarbetet så nu är det bara kvar att vänta på beskedet som ska komma om ungefär en månad. Nu finns det inget alls jag kan göra åt saken och det känns så underbart skönt så jag knappt vet vart jag ska ta vägen!
Jag har inte sommarlov än utan har fortfarande en tenta kvar som väntar men det känns som en småsak jämfört med hur det här kandidatarbetet har känts. Nu har jag en sak att hålla i huvudet istället för alla oräkneliga detaljer som inte fick glömmas för några veckor sedan.
Så slutligen i detta långa inlägg som nog inte säger så mycket så vill jag bara tacka alla som funnits där när livet varit ganska tufft för min del. Jag har utvecklats något enormt under den här tiden och kan se tillbaka på den här våren med lite stolthet. Tänk att jag klarade det! Men jag hade aldrig klarat det utan min stöttande familj och mina stöttande vänner. Tack för att ni finns!
Sen vill jag även be om ursäkt till alla som jag inte haft tid till den senaste tiden, till alla som jag typ stängt ute från mitt liv för att allt annat blev för mycket.
Nu. Äntligen, är den dagen jag längtat efter så länge här. Nu är det över. Och jag har klivit ut denna vår så mycket starkare än jag gick in i den!
Allt går bara man vill det tillräckligt mycket.
