Det var ett tag sen jag skrev vilket beror på den otroliga arbetsbördan som ligger över mig just nu. Väldigt mycket att göra men det är bara 7 veckor kvar, sen ska kexet in och det blir lite lugnare!
I tisdags började iaf en ny kurs, Geoteknik med grundläggning. Tror den kommer bli väldigt skoj! Om inte annat har vi en väldigt bra föreläsare som även är professor. Han är både inspirerande och rolig och inte minst säger han ganska ofta väldigt många roliga saker, så honom lär jag citera ett antal gånger ;) Även om ni kanske inte alltid förstår det roliga i det så kan jag säga att hela föreläsningssalen ofta börjar skratta. Till exempel idag så säger han:
"Har ni sett dom där stora dildosarna i Dubai?"
Vad han fick det ifrån mins jag inte ens, men föreläsningen handlade om spänningar i jord så det är inte helt självklart kan man ju tycka! Dock syftade han till de stora husen i Dubai men jag mins inte vart han ville komma ;)
Dock så kan tyckas att associationen är lite speciell. Men det blir skoj med lite oväntade uttryck under föreläsningarna tycker jag så det är skoj :) Hoppas fortsättningen av kursen fortsätter i samma stil!
Nu ska jag sova :) Godnatt!
torsdag 27 mars 2014
lördag 8 mars 2014
Vänner
Ja, skolan rullar på och tiden går fort när man har roligt sägs det. Men för mig känns det snarare som att den går fort när man har överdrivet mycket att göra. Funderar stundtals på hur i hela friden man ska hinna med men det löser sig på ett eller annat sätt hoppas jag.
Igår var jag i skolan 07.55 och hade tänkt sitta till 16:30 så jg skulle hinna hem till Olof till kl 18. Men den planen sket sig lite så jag kom inte från skolan förrän 17:10. Så då kan ni kanske tänka er att det blev lite stressigt när det tar mig minst 40 min hem :P Så när jag kom hem blev det snabbt att lämna väskan, plocka ihop de jag skulle ha och ta bilnyckeln för att åka till Olof! :) Blev en aning sen och än senare då det var väldigt svårt att hitta parkering. Men tillslut hittade jag en plats så kom bara lite senare till Pizzerian :P
Så vi åt pizza och sen så gick vi hem till Olof och spelade pingis! Verkligen jättekul! och jag är verkligen inte duktig! haha :P Och sen när man möter två tennisspelare som har både racket och bollvana, en fritidsledare som brukar spela på jobbet och sen några andra som också spelat mycket så har man lite svårt motstånd ;) Men killarna var snälla och spelade inte allt för elakt när dom mötte mig :D
Efter pingisen gick vi upp till Olof för att spela Avalon. Och så kom Tobbe förbi också! :) Och när Tobbe kommer så frågar han mig "Hur känns det att vara ensam tjej med 8 killar?" Haha :P
Ja. Många verkar tycka att det är konstigt att man som tjej umgås med mestadels killar på fritiden. Varför förstår jag inte riktigt. Typ som att bara för att man är tjej så ska man bara umgås med tjejer. Men nu har det fallit sig så att mina bästa vänner är killar och vi har väldigt roligt tillsammans och hittar på massa skojiga saker! Så det så :)
Hade en sjukt rolig kväll med underbara människor som laddade upp massa extra energi åt mig :)
Tack för att ni finns älskade vänner, ni är bäst! :)
Igår var jag i skolan 07.55 och hade tänkt sitta till 16:30 så jg skulle hinna hem till Olof till kl 18. Men den planen sket sig lite så jag kom inte från skolan förrän 17:10. Så då kan ni kanske tänka er att det blev lite stressigt när det tar mig minst 40 min hem :P Så när jag kom hem blev det snabbt att lämna väskan, plocka ihop de jag skulle ha och ta bilnyckeln för att åka till Olof! :) Blev en aning sen och än senare då det var väldigt svårt att hitta parkering. Men tillslut hittade jag en plats så kom bara lite senare till Pizzerian :P
Så vi åt pizza och sen så gick vi hem till Olof och spelade pingis! Verkligen jättekul! och jag är verkligen inte duktig! haha :P Och sen när man möter två tennisspelare som har både racket och bollvana, en fritidsledare som brukar spela på jobbet och sen några andra som också spelat mycket så har man lite svårt motstånd ;) Men killarna var snälla och spelade inte allt för elakt när dom mötte mig :D
Efter pingisen gick vi upp till Olof för att spela Avalon. Och så kom Tobbe förbi också! :) Och när Tobbe kommer så frågar han mig "Hur känns det att vara ensam tjej med 8 killar?" Haha :P
Ja. Många verkar tycka att det är konstigt att man som tjej umgås med mestadels killar på fritiden. Varför förstår jag inte riktigt. Typ som att bara för att man är tjej så ska man bara umgås med tjejer. Men nu har det fallit sig så att mina bästa vänner är killar och vi har väldigt roligt tillsammans och hittar på massa skojiga saker! Så det så :)
Hade en sjukt rolig kväll med underbara människor som laddade upp massa extra energi åt mig :)
Tack för att ni finns älskade vänner, ni är bäst! :)
söndag 2 mars 2014
.
Hittade en bild på Facebook idag.
Kände att det var ganska passande och kunde vara värt att dela med sig av.
lördag 1 mars 2014
Det spelar ingen roll hur hårt man faller, det som spelar roll är hur man tar sig upp.
De senaste tre månaderna har det hänt väldigt mycket i mitt liv. Men så är det nog för alla. Det händer ofta väldigt mycket i livet och ofta händer allt på en och samma gång. Typ som att livet vill göra det så pissigt som möjligt när det väl har chansen.
Men som rubriken lyder så spelar det ingen roll hur hårt man faller, hur djupt man faller eller hur ofta man faller. Det som spelar roll är allt man gör för att ta sig upp igen. Och nej, det är inget fint ordspråk jag kommit på alldeles själv utan det är något jag har hört någon stans jag inte kommer ihåg just nu. Men det är dock väldigt sant.
Jag föll. Och jag föll ganska hårt. Och sen föll jag igen, som om det inte var nog med det första fallet. Och sen föll jag lite till när vi ändå höll på. Livet har ju en förmåga att göra så. Det är jag nog inte alls ensam om att tycka.
Men det praktiska med varje gång man faller och varje jobbig period i livet är att man lär sig något av det, och att man kommer upp lite starkare. För det är precis så jag känner nu. Att jag blivit starkare.
Jag har alltid varit en person som vill vara alla till lags, inte vara till besvär, göra alla runt om kring mig glada och nöjda, gärna ta på mig all skit för att andra ska slippa. Jag har alltid haft svårt att släppa människor och låta människor lämna mitt liv.
Jag har kommit fram till att jag inte riktigt är den personen längre. Jag är en känslomänniska och jag är inte rädd för mina känslor. Jag står för dom. Mår jag skit kan jag säga att jag mår skit. Är jag superlycklig så lyser det av glädje om mig. Är jag ledsen så kan jag sätta mig och gråta. Är jag arg på någon så säger jag det. Vill man inte vara i mitt liv så är ni varmt välkomna att sticka nu med det samma. För jag har varken tid, energi eller vilja att hålla någon kvar längre. Det tjänar ingenting till. Den där rädslan av att människor ska försvinna ur mitt liv har bytts ut av någon säkerhet i vem jag är och vad jag vill ha för människor i mitt liv. För i mitt liv vill jag ha människor som ger mig energi istället för att sno den. Människor som går med mig istället för sätter sig på mig.
Livet är kort. Och livet kan ta slut mycket fortare än du anar.
Jag är den jag är för att mitt liv har format mig till den jag är. Jag har bra sidor och jag är dåliga sidor. Och jag står för det. Jag står för mina bra sidor och jag står för mina dåliga sidor. Vill man ha mig i sitt liv får man både dom bra och dåliga sidorna. Vill man ha mig i mitt liv får man ha mig på heltid. För jag accepterar inte längre att komma och gå som någon annan behagar. Och jag tycker inte att någon ska acceptera att en annan person styr ens liv.
Om man ska försöka komma till någon slutsats i det här inlägget som jag inte riktigt vet vart jag vill komma med så är väl det att för varje gång man faller så kommer man upp starkare. Och det är de jag känner att jag gjort nu. Våga stå för vem du är för du är perfekt som du är. Var inte rädd för vad du känner, skäms inte över det. Livet har upp och nedgångar, lär dig något av det, ge inte upp utan kämpa igenom det och kom upp starkare.
Men som rubriken lyder så spelar det ingen roll hur hårt man faller, hur djupt man faller eller hur ofta man faller. Det som spelar roll är allt man gör för att ta sig upp igen. Och nej, det är inget fint ordspråk jag kommit på alldeles själv utan det är något jag har hört någon stans jag inte kommer ihåg just nu. Men det är dock väldigt sant.
Jag föll. Och jag föll ganska hårt. Och sen föll jag igen, som om det inte var nog med det första fallet. Och sen föll jag lite till när vi ändå höll på. Livet har ju en förmåga att göra så. Det är jag nog inte alls ensam om att tycka.
Men det praktiska med varje gång man faller och varje jobbig period i livet är att man lär sig något av det, och att man kommer upp lite starkare. För det är precis så jag känner nu. Att jag blivit starkare.
Jag har alltid varit en person som vill vara alla till lags, inte vara till besvär, göra alla runt om kring mig glada och nöjda, gärna ta på mig all skit för att andra ska slippa. Jag har alltid haft svårt att släppa människor och låta människor lämna mitt liv.
Jag har kommit fram till att jag inte riktigt är den personen längre. Jag är en känslomänniska och jag är inte rädd för mina känslor. Jag står för dom. Mår jag skit kan jag säga att jag mår skit. Är jag superlycklig så lyser det av glädje om mig. Är jag ledsen så kan jag sätta mig och gråta. Är jag arg på någon så säger jag det. Vill man inte vara i mitt liv så är ni varmt välkomna att sticka nu med det samma. För jag har varken tid, energi eller vilja att hålla någon kvar längre. Det tjänar ingenting till. Den där rädslan av att människor ska försvinna ur mitt liv har bytts ut av någon säkerhet i vem jag är och vad jag vill ha för människor i mitt liv. För i mitt liv vill jag ha människor som ger mig energi istället för att sno den. Människor som går med mig istället för sätter sig på mig.
Livet är kort. Och livet kan ta slut mycket fortare än du anar.
Jag är den jag är för att mitt liv har format mig till den jag är. Jag har bra sidor och jag är dåliga sidor. Och jag står för det. Jag står för mina bra sidor och jag står för mina dåliga sidor. Vill man ha mig i sitt liv får man både dom bra och dåliga sidorna. Vill man ha mig i mitt liv får man ha mig på heltid. För jag accepterar inte längre att komma och gå som någon annan behagar. Och jag tycker inte att någon ska acceptera att en annan person styr ens liv.
Om man ska försöka komma till någon slutsats i det här inlägget som jag inte riktigt vet vart jag vill komma med så är väl det att för varje gång man faller så kommer man upp starkare. Och det är de jag känner att jag gjort nu. Våga stå för vem du är för du är perfekt som du är. Var inte rädd för vad du känner, skäms inte över det. Livet har upp och nedgångar, lär dig något av det, ge inte upp utan kämpa igenom det och kom upp starkare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)